In the Philippines took three forms- devolution, deconcentration and delegation. As Carlno affirms, the framers of the 1987 Constitution institutionalized decentralization with the end-view of realizing democracy and development especially at the grassroots level. Devolution paved way for the transfer of political power from the central government to the local government units.This transfer of power and functions was accompanied by the provision of a higher Internal Revenue Allotment (IRA), broader tax base and a just share In the national ealth to finance devolved responsibilities and provision of various goods and services. This was accompanied by deconcentration which is the transfer of administrative powers and functions from central offices of government agencies to the field offces at the regional, provincial, and municipal/city level.In consonance with the concept that local government units are more responsive to the needs of their communities, deconcentration was institutionalized vis-a- vis devolution as a means tor national government agencies (NGAs) to provide assistance to LGUs by etung standards In the Implementation of various programs and monitor the operation and services of the LGUs along the different socio-economic and political dimensions.Contrary to the past practices wherein the central government through the national government agencies (NGAs) exercises a degree of control in the implementation of programs at the LGU level, deconcentratlon aims to lessen, If not remove, the control from the national government and replace it with supervisory functions. Ideally, through deconcentration, NGAs set standards and supervise LGUS provision of various services to the community (i. DOH and LGLJ health services).Decentralization in the Philippines also took the form of delegation, or what other author calls as “debureaucratizationâ€. This was the result of the surmounting clamor for participatory governance and active citizenship during the ouster of the late President Ferdinand Marcos through the People's Power Revolution and even prior to and after the said historic event. The author of the Consitution saw it fit, as a response to the call of the times, to put greater emphasis on the Involvement of non- government organizations, people's organizations, and the private sector in governance.In this way, democracy and development was believed to be realized when the voices ot the marginalized, poor and other people aggrupations are heard and considered In decision-making at the different government level. In contrast to the experience of other countries, decentralization In the Philippines took a complete form. This may be attributed to the political atmosphere in the 1980S- 1 BOO's conducive to decentralization and democratic form of government. Colombia deconcentrated its state services but placed a limit In the delegation and devolution of powers.Same can be said with the experiences of Mexico and Togo. The Philippines also has a legal framework conducive to democratic decentralization. Decentrallzatlon tnroDs In tne Article x 0T tne IYB/ constltutlon wnere tne congress is mandated to enact a Local Government Code which “shall provide for a more responsive and accountable local government structure instituted through a system of decentralizationâ€. Countries like Spain and China lack this legal framework despite substantial decentralization.This means that decentralization in the Philippines possesses a degree of “permanency' that would ensure the continuity in LGUs' exercise of devolved powers and functions. In the words of Katorobo, decentralization in the Philippines has a “more stable environment†(Katorobo, 2004). The system of decentralization in the country is also more responsive to the needs of the local community. Unlike the experiences of India, China and Russia where powers and functions were only devolved at the state and regional levels, decentralization in the Philippines reaches down to the basic unit of government, the barangays.Due to our countrys bent towards democracy, the Philippines has a “higher form of decentralization†as compared to other countries (Ibid. . The central government has transferred more powers and functions to the local governments and has provided more avenues for civil society engagement in local governance. Role of Local Fiscal Administration in a Decentralized Setup The transfer of powers and functions to local government units (LGUs) necessitates the transfer and redistribution of financial resources. LGUs need sources and means to finance devolved services.Thus, the Local Government Code of 1991 provided LGUs with an increase in the IRA share, broader tax base, and a Just share in the national wealth. The redistribution of financial resources is essential for LGUs to realize local development as more responsive services are provided to the community. Local fiscal administration plays an important role in the attainment of local development as well as in the attainment of national goals. LGUs have to maximize powers and functions particularly their taxing powers and other functions in line with revenue generation and resource allocation to hasten development at the local level.A good local fiscal administration is needed to realize inclusive growth and poverty reduction as utlined in the Philippine Development Plan 2011- 2016. Improvements in the different aspects of local fiscal administration- systems, structures, processes, officials and personnel, and policy environment- is a means for the local government to obtain higher income levels to finance local government operations and services intended to uplift living conditions in the communities. As stated in the Handbook of Local Fiscal Administration in the Philippines by Celestino, et. al. these improvements may come in the form of new technology, good staffing patterns, adequate skills of ersonnel, heightened awareness of LGUs of available credit facilities, enhanced capacity of LGU for development planning, and the presence of political will among others. These contribute to increased LGU revenues and improved delivery of services to the community. Ultimately, poor living conditions and issues on human development (i. e. health diseases, malnutrition, illiteracy, unemployment, underemployment, environmental degradation, etc. ) are addressed when LGUs are able to provide more than adequate services.Improvements along these areas have an intrinsic value to the society. A healthier and educated population is a way of eradicating poverty. Same is true with the provision and generation of Jobs at the local level. same can De sala wltn eTTo rts to protect ana preserve ecological Dalance in any given community. These contribute to the achievement of inclusive growth and eradication of poverty. Local Fiscal Administration 20 Years after the Code's Enactment A closer look at the 20- year Philippine experience of decentralization,however, shows that the country has succeeded only to a certain extent in its decentralization efforts.Llanto, in his iscussion paper, “The Assignment of Functions and Intergovernmental Fiscal Relations in the Philippines Twenty Years after Decentralizationâ€, has observed that expenditure responsibilities with benefits confined within the territorial Jurisdiction of local governments were correctly assigned to LGUs. By these, he means that the Code correctly devolved functions and responsibilities on social demands and concerns that LGUs are in the best positions to respond to. He also mentioned that the Code ensured a clear tax- expenditure assignment.Nonetheless, despite success tories on decentralization particularly on local fiscal autonomy, Llanto observed pressing issues that need to be addressed if the country has to succeed in its decentralization efforts. These issues are: 1. The presence of two- track delivery system where NGAs perform devolved functions falling under the LGUs. 2. The increase in NGA budgets as a result of overlapping implementation of devolved programs 3. The misallocation of resources at the local level caused by the abuse of the pork barrel. 4. The low locally- sourced revenues in comparison to the total LGU expenditure. 5.The IRA-dependency of LGUs . The mismatch in the increase of expenditures and the quality of services 7. The inequitable access to local tax bases where cities have broader taxing powers than the provinces and municipalities. 8. The inability to raise adequate local revenues to the absence of competent staff and poor revenue generation systems. 9. The poor predictability in the size of the IRA. His suggestions to address these issues include the following: 1. The conduct of regular local public expenditure review 2. The use of poverty index, human development index, or resource indicator instead of the equal sharing criteria. The improvement of local tax administration. 4. The review and updating of local tax codes. 5. The institutionalization of a monitoring and reward system to recognize good local government performance in fiscal administration. 6. The avoidance of the imposition of unfunded mandates by the identification of source of funding apart from the coffers of the local government units 7. The alliance building/ resource pooling among LGUs for activities and services with inter-]urisdictional spillovers. There is still a lot of work to be done in our pursuit of successful decentralization nd the attainment of local development.Legislators and other policy makers have to pause and seriously consider the issues which surfaced in our first 20 years of decentralization. I believe that if we are to make any progress, incremental steps have to be taken towards countering these issues and challenges. And there is no importune time than the present to start providing interventions to the multiple concerns that confront the Philippine decentralization system.
0 Comments
1/13/2020 0 Comments Alberto J. Moras Memorandum Term Paper Example | Topics and Well Written Essays - 750 words - 1Alberto J. Moras Memorandum - Term Paper Example As for himself, he obtained a measure of insight into detainee treatment and interrogation practices commensurate with the scope and degree of involvement by the Naval Criminal Investigative Service (NCIS) for his functions did not end with providing legal counsel but he was also charged with the general oversight responsibility for the NCIS’s operations.  In December 2002 Mora received a report of detainee abuse at Guantanamo Naval Base, Cuba. Despite the notation that the Navy or Marine Corps and OGC attorneys were not involved, he still went to investigate. Mora admits that this chronological narrative of the significant events pertaining to detainee interrogation, in which he and the OGC participated or had knowledge of, is sadly lacking since he was unable to identify and name all those who participated. Suffice it to say that in other aspects his efforts yielded a lot of good. He was able to uncover an action memo, dated Dec.2, authorizing entitled “Counter-Resistance Techniques†authorized by Secretary Rumsfield and rumored to be partly authorized at a “high level†in Washington permitted the use of certain interrogation techniques. Mora understood the necessity of obtaining information to prevent another 9/11 but to condone such practices to him will cause harm to the national legal, political, military and diplomatic interests. He met with the necessary people to get his message across. By January 17, 2003, Secretary Rumsfield suspended the techniques and established a working group to develop recommendations on detainee interrogations by the 29th of January. Mora supported this move and provided counsel. Â
12/27/2019 0 Comments Socialt behandlingsarbeteSocialt behandlingsarbete 1. Min uppfattning är att Socialtjänstlagen är generellt sett en ramlag och som ger olika kommuner friheten att forma insatserna efter ortsbestämda villkor. Men man har, i och med lagen, fÃ¥tt ett enormt stort ansvar som innebär skyldigheten att hjälpa människor att leva ett â€normalt†liv utifrÃ¥n flera samhälleliga aspekter. Man har med andra ord helt enkelt skyldighet att hjälpa dem som behöver hjälp. Det som jag först lade märke till och tycker är nämnvärt är att paragraf 1 i socialtjänstlagen är av rättighetskaraktär. Kan inte jag, eller du, som invÃ¥nare i Gislaveds kommun eller i Tomelilla pÃ¥ nÃ¥got annat sätt sörja för vÃ¥ra egna behövligheter har vi rätt att fÃ¥ stöd, ekonomiskt och socialt bistÃ¥nd och kontinuerlig tillförsel i livet. Skulle man hindras denna rättighet kan man överklaga till domstol. Det är inte bara dem som arbetar inom â€socialen†som beslutar utifrÃ¥n socialtjänstlagen, utan även praxis vägleder. Min uppfattning är att hela denna lag är skapad utifrÃ¥n ett välfärdsresonemang som försvarar människor och ger dem en skälig levnadsnivÃ¥. Det är liksom grundläggande för hela vÃ¥rt samhälle. Samhällets socialtjänst skall understödja den individuelles rätt till sysselsättning, ett hem och skolunderbyggnad. Soc. eller socialen, som ocksÃ¥ mÃ¥nga kallar den, skall kanalisera sig pÃ¥ att görs sig oberoende och förbättra och stärka individuella människors och gruppers egna resurser, och i arbetet skall man ta stor hänsyn till människans självbestämmanderätt, heder och integritet. Socialtjänsten ska vara bra för människor som behöver ekonomisk trygghet, likasÃ¥ social trygghet samt arbeta för att gynna jämlika levnadsvillkor och verksamt deltaga i samhällslivet. Om man läser föregÃ¥ende mening en gÃ¥ng till förstÃ¥r man den som en ramlag, vilket medför att arbetet kan se olika ut i olika kommuner. Allt arbete, allt som socialtjänsten bidrar och arbetar efter är grundar sig i en demokratisk och solidarisk synsätt, vilket är stÃ¥ndpunkten och den basala grunden till hela systemet. Socialtjänsten ska även känna till och vara insatt i de aktuella levnadsförhÃ¥llandena i kommunen, vara med i samhällsplaneringen och hjälpa fram bra miljöer exempelvis genom att influera pÃ¥ olika beslut om bostadsomrÃ¥den. Miljön i samhället ska vara tillfredställande för barn och ungdom, gamla och alla andra som behöver stöttning ifrÃ¥n samhällets sida som alltid ska vara företagsam i denna frÃ¥ga. De Ã¥tgärder socialtjänsten tar till skall vara av god kvalitet och personal skall vara tillgänglig och som även ska ha en användbar skolunderbyggnad och eller erfarenheter. För att uppnÃ¥ mÃ¥len i socialtjänstlagen arbetar kompetent personal sÃ¥som socionomer, psykologer, behandligsassistenter och socialpedagoger med dessa frÃ¥gor. Man vill framförallt förebygga sociala problem hos individer och grupper. Ett, vad vi definierar som socialt problem, kan vara allt ifrÃ¥n att hamna i ungdomsgäng, psykisk instabilitet, missbruk eller kanske familjegräl. Det finns ett samspel mellan individ, grupp och miljö. Sätts detta samspel i obalans skapas sÃ¥ledes ett socialt problem. När det har uppstÃ¥tt gäller det, ur ett socialt behandlingsarbete perspektiv, att upptäcka den, behandla den och slutligen lösa problemet. För att kunna göra det arbetar man pÃ¥ olika plan: individ- och familjeinriktat, mellanhand när det gäller att finna utvägar för enskilda, social direktion och planläggning, social samverkan, och förändringsarbete av samhället. Det sociala arbetet innehÃ¥ller mycket pedagogik vilket i sig är ett enormt stort ämne, men det innebär bland annat att kunna motivera människor till utveckling. Man hjälper och ger stöd och rÃ¥dgivning till de människor som är utsatta pÃ¥ nÃ¥got sätt. Man vill kunna utveckla en individs eller en grupps egna resurser och insatser är att man alltid praktiskt arbetar med de involverade, exempelvis ger dem rÃ¥d, informerar pÃ¥ olika offentliga platser, har olika samtal som rör problemet, ger budgetrÃ¥dgivning, utreder familjefrÃ¥gor sÃ¥som adoption eller kanske vÃ¥rdad av barn, och ekonomiskt bistÃ¥nd. Alla dessa insatser är olika verktyg för att kunna uppfylla de mÃ¥l som anges i socialtjänstlagen. BistÃ¥nd ges till människor för att kunna tillfälligt hjälpa människor att ge ekonomisk trygg som i sin tur leder till jämlika levnadsvillkor i samhället. Som förälder kan man fÃ¥ rÃ¥dgivning till hur man hanterar ungdomar i tonÃ¥ren, vilket bidrar social trygghet, och som framför allt förebygger ytterligare sociala problem. Man stärker alltsÃ¥ och hjälper till att utveckla de egna resurserna hos en individ eller grupp. När man arbetar med individer sätter man upp vÃ¥rdplan som innehÃ¥ller syfte och mÃ¥lsättning med behandling gemensamt med klienten. Man arbetar alltid med respekt för individens självbestämmande och integritet. Han eller hon ska ha möjlighet att välja vilken form av stöd man önskar. Det kan hända att andra organ i samhället mÃ¥ste blandas in i arbetet. Man följer vissa principer exempelvis frivillighet och självbestämmande som innebär att dessa är vägledande i handläggningen och att klienten själv bestämmer om han eller hon vill ta emot en viss insats. Givetvis är inte socialtjänsten kravlös, men man försöker sÃ¥ lÃ¥ngt det gÃ¥r att respektera dessa tvÃ¥ principer. Man mÃ¥ste ha en helhetssyn i sina handlägganden vilket innebär att man inte bara ser till problemet, utan ocksÃ¥ att detta ses till förhÃ¥llandet till den sociala miljön klienten lever i. Här brukar ofta andra organ i samhället komma in. MÃ¥nga har kanske samma problem men möjligheter att exempelvis fÃ¥ ett jobb eller en bostad är olika, som kanske visserligen hade löst ett visst problem, men att alla inte har samma förutsättningar till att fÃ¥ ett jobb eller bostad. Därför ser man alltid till en helhetssyn. Det finns mÃ¥nga andra principer exempelvis normalisering eller närhet. Man vill ju gärna inte bli stämplad i samhället eller kanske utpekad, och därför använder socialtjänsten principen om normalisering när man försöker uppfylla mÃ¥l. Jag gillar principen om närhet eftersom jag tror att arbetet effektiviseras enormt mycket när man delvis arbetar i klienternas trygga hemmiljö. Man gör en behandlingsplan som ska förklara behandlingsmetoderna och dess ändamÃ¥l. När man talar om allmänt inriktade insatser kan man sprida info till offentligheten pÃ¥ olika sätt om att det finns en socialtjänstverkamhet. Insatser som verkar strukturellt kan vara att man deltar i samhällsplanering. Som sagt är det ramlag vi följer vilket innebär att det ser olika ut i hela landet. Det är alltsÃ¥ socialtjänstens insatser i samhället som skall främja människor, stöd och rÃ¥dgivning i en mängd olika frÃ¥gor, socialt och ekonomiskt bistÃ¥nd. Socialtjänsten hjälper dem som har problem med kanske relationer, i familjen, pÃ¥ jobbet, i skolan, missbruksproblem, sociala tvister, förmedla kontakt med andra samhällsorgan, upplysa offentligheten i olika frÃ¥gor m.m. Allt är gott med dessa insatser och de mÃ¥l som lagstiftningen satt upp. Men jag föredrar att blotta verkligheten som den är. Jag lämnar ingenting oprövat i verkligheten. Om man granskar 1 kap 1 § inser man snart att socialtjänsten har nästan hand om alla sociala frÃ¥gor och vilken enorm mängd människor dem möter varje dag. Socialtjänsten mÃ¥ste inte bara hjälpa alla människor med problem, utan ocksÃ¥ ständigt tillhandahÃ¥lla kommunmedlemmarna med information. Är det dÃ¥ möjligt att samtliga ärenden hos socialtjänsten fÃ¥r ett gott resultat? Det tror jag verkligen inte! När en lag är sÃ¥ pass omfattande som denna ställs verkligen socialtjänstens arbete pÃ¥ sin spets, minst sagt. Det finns massvis med fall som uppmärksammats i media när människor blivit dÃ¥ligt behandlande av socialtjänsten. Jag tror inte det beror pÃ¥ lagstiftningen, utan hur socialtjänsten i vissa fall tolkar lagarna. Tänk dig att ditt livsöde jongleras hos socialtjänsten, som det faktiskt gör p.g.a. deras ansvar, och att du mÃ¥ste förlita dig pÃ¥ dem. Tänk dÃ¥ vilka konsekvenser det fÃ¥r om du fÃ¥r en felbehandling. Detta är bÃ¥de brist pÃ¥ lagstiftning och kunskap. Myndighetsoffer som stÃ¥r hjälplös har uppmärksammats i â€kalla fakta†mÃ¥nga, mÃ¥nga gÃ¥nger och det beror bland annat pÃ¥ socialtjänstlagens ibland alltför tunga mÃ¥l: pensionärer som lever isolerat som samhället inte bryr sig om, unga par som inte fÃ¥r behÃ¥lla sitt barn p.g.a. deras Ã¥lder m.m. Ska jag vara helt ärlig tror jag inte pÃ¥ att alla som arbetar inom socialtjänsten strikt och plikttroget följer vad som stÃ¥r i socialtjänstlagen. Myndighetsoffer är konsekvenser av slarv ifrÃ¥n personal när det handlar om att sätta sig in en klients fall. MÃ¥len är allomfattande och pekar tydligt pÃ¥ vad socialtjänstlagen stÃ¥r nÃ¥gonstans. När man ser till missbruk inriktas lagen generellt till att reducera knarkandet, men helst avbryta det helt. Frivilligheten och rätt till självbestämmande ser jag som viktiga vägledningsprinciper i mÃ¥lsträvan. Man nämner inte ohälsa, men jag drar slutsatsen av att det som utgör hinder för socialtjänstens mÃ¥l kan vara en bidragande effekt till ohälsa, och att detta skall förhindras? Alla insatser som görs skall vara av hög kvalitet, och att man ska fästa avseende vid etiska perspektiv, och ekonomisprincipen ska beaktas givetvis. Nu menar jag inte att det handlar om snÃ¥lhet, utan mera om största möjliga effekt pÃ¥ största möjliga antal. DÃ¥ har man rÃ¥d att hjälpa fler och fördjupat arbete. Allt som görs, alla insatser ska följa ett mÃ¥l. MÃ¥let poängteras mycket har jag märkt. Livskvaliteten ska nästan vara garanterad. Vad jag menar med â€garanterad†är att det ska finnas en social situation som är ordnad. Det ekonomiska stödet man fÃ¥r lägger tonvikten pÃ¥ ett lÃ¥ngsiktigt uppehälle, och inte för en kort period pÃ¥ nÃ¥gon dag. För ungdomar och yngre gör man ett tydligt ställningstagande som fokuserar pÃ¥ ständig utveckling, och att alla ska ha samma goda förutsättningar som innefattar uppfostran, skolning skydd frÃ¥n övergrepp osv. Ã…lderstignare människor ha rätt att bo själva och vara oberoende, om de sÃ¥ önskar, och om förutsättningarna finns. Ännu en gÃ¥ng betonas rätten till självbestämmande och myndigheternas makt. Människor som har nÃ¥got funktionshinder ska fÃ¥ sina särskilda behov tillgodosedda och leva som vilken annan människa som helst i samhället. 2. När man använder begreppet missbruk syftar man oftast pÃ¥ en skadlig användning eller misshantering av en beroendeframkallande farmaceutisk produkt som exempelvis droger och alkohol. Men det kan ocksÃ¥ handla om mat, spel, sex och diverse andra saker som man kan miss-bruka. Konsekvenserna av ett missbruk kan leda till psykiska, fysiska, ekonomiska och social problem hos den direkt drabbade, d.v.s. missbrukaren själv och de närmsta släktingarna. Men de indirekt inblandade kan ocksÃ¥ pÃ¥verkas negativt som exempelvis arbetskamrater och lagkamraterna. En följd frÃ¥n missbruk kan lägga hinder i vägen för förhÃ¥llandet mellan missbrukaren och hans eller hennes omgivning. Det kan innefatta alltifrÃ¥n jobb till privatekonomi. En missbrukare, är en människa som repetitionsvis brukar nÃ¥got, exempelvis alkohol över den mängd som är kontrollerbar och riskerar att göra sig själv och andra illa, direkt och indirekt. Om man exempelvis kör bil och samtidigt är drogpÃ¥verkad sätter man andra trafikanters säkerhet pÃ¥ spel, och inte endast sin egen. Ett annat sätt att beskriva ett missbruk är genom spelmissbruk. Om man gamblar sÃ¥ pass mycket att spelaren anses tappa kontrollen över sitt eget bruk, leder det inte bara till att det tryter i plÃ¥nboken för denne, utan bäddar ocksÃ¥ för psykiska besvär, som exempelvis depression eller till och med repetitionsmässiga vredesutbrott pÃ¥ ens egen familj. Alkohol, bÃ¥de en trogen dryck till middagen och en festfixare, men ocksÃ¥ vÃ¥rat lands största folkhälsoproblem, sociala problem och beroendeframkallande medel. Jag känner personligen ett par alkoholister och jag har samtalat med dem mÃ¥nga gÃ¥nger om deras missbruk. De har berättat om konsekvensen av att vara en alkohol missbrukare som har lett till bÃ¥de avsked frÃ¥n jobbet och familjegräl. Ett alkoholmissbruk, eller alkoholism, giver sÃ¥ledes konsekvenser bÃ¥de för en själv, och andra. En alkoholist har ingen kontroll över hur mycket han eller hon konsumerar det beroendeframkallande medlet. Antingen vet man inte om det, eller sÃ¥ har man slutat bry sig. Gränslinjen mellan missbruk och vanlig konsumtion är hÃ¥rfin. Den som är alkoholist dricker stora mängder alkohol upprepande gÃ¥nger, mestadels flera gÃ¥nger i veckan, beroende pÃ¥ hur stor tillgängligheten är, d.v.s. hur mycket pengar man har att lägga pÃ¥ sprit. Det ekonomiska problemet kan leda till ett annat problem, att man gÃ¥r in pÃ¥ macken och köper T-Röd eftersom det är billigare och effektivare, dricker det, och direkt fÃ¥r fysiska konsekvenser. Problemen hänger ihop med varandra för en missbrukare. Vem blir en alkolist? Det finns ingen som kan svara pÃ¥ det, men det kan bero pÃ¥ taskiga hemförhÃ¥llanden som socialt arv, psyksiska besvär, att exempelvis farsan druckit mycket, eller som vissa pÃ¥stÃ¥r, att det har genetiska orsaker. Det är kommunen som har ansvar för att invÃ¥narna fÃ¥r hjälp och stöd för sitt missbruk (2 kap 2 § SoL). Socialtjänsten har skyldighet att som uppgift se till den som lider av alkoholism fÃ¥r hjälp som ska leda till ett missbruksstopp. Det är socialtjänstens ansvar att planera samtidigt som man har en ömsesidig förstÃ¥else för missbrukaren och socialtjänsten kommer att rätta sig efter planeringen ordentligt (5 kap 9 § SoL). Om man som missbrukare vill ha hjälp att bli fritt sitt missbruk hjälper en socialsekreterare till denna att lägga fram en planering och insatser som passar missbrukaren. Det är viktigt att sÃ¥ lÃ¥ngt som möjligt följa de principer som socialtjänsten arbetar efter. Behandlingen kan se ut pÃ¥ olika sätt eftersom alla fall behandlas olika. Ibland gÃ¥r det bra med öppen och frivillig vÃ¥rd som kan innebära exempelvis information, rÃ¥dgivning, kontaktperson och behandlingsklinik. Men ibland kan missbruket vara sÃ¥ pass tungt att man mÃ¥ste tvÃ¥ngsvÃ¥rda klienten, och tar dÃ¥ stöd av 2-3 § LVM. Meningen med tvÃ¥ngsvÃ¥rden är dock att motivera klienten till fortsatt frivillig behandling som inte Ã¥terfinnes i LVM. TvÃ¥ngsvÃ¥rd införs om det exempelvis inte finns nÃ¥gon annan metod eller insats som hjälper missbrukaren att komma ifrÃ¥n sitt missbruk (4 § LVM). När socialtjänsten fÃ¥r in en anmälan pÃ¥börjas en förhandsbedömning. UtifrÃ¥n den bedömer man om den drabbade behöver hjälp med eventuella missbruksbekymmer. Av mina egna erfarenheter av alkoholister vet jag att mÃ¥nga av dem inte arbetar och inte behöver behandlingshem och bor själva. Dessa har sÃ¥ledes ekonomiskt bistÃ¥nd. (4 kap 1 § SoL) Hur pass stor effekt har socialtjänstens ansvar och insatser haft pÃ¥ missbrukare och fungerar egentligen systemet som jag precis beskrivit? För att ta reda pÃ¥ det granskade jag länsstyrelsens Ã¥rliga rapport som visar att antalet missbrukare i samhället har ökat under 10-talet och att det rÃ¥der stora brister i socialtjänstens arbete. 40 % av alla missbrukare har barn, vilket är oroväckande. Jag tror det beror mycket pÃ¥ uppsökandearbetet, och att det är lättare sagt än gjort att motivera till vÃ¥rd och behandling. Jag vet själv att där jag bor, i Gislaved, inleds inte behandlings av ungas missbruksproblem förens missbruk har pÃ¥gÃ¥tt under en viss tid. Det beror inte pÃ¥ att man inte vill behandla ungdomarna, utan mer för att det inte gÃ¥r att nÃ¥ dem och upptäcka problemen innan de bryter ut. Exempelvis har jag aldrig sett Socialstyrelsen nÃ¥gon annanstans än i radio och TV. Det är därför kommunens fel att handläggarna inte fÃ¥r mer gjort anser jag. Rapporten visar även att det rÃ¥der dÃ¥ligt samarbete mellan de olika myndigheterna som skall samarbete med socialstyrelsen i frÃ¥gan om missbrukare. Det finns ocksÃ¥ brister i hur man lägger upp ett ärende och hur man gör olika prioriteringar. Avslutningsvis skulle jag vilja säga att det inte är systemet som brister, utan personalen och deras arbetssätt som i vissa fall inte är tillräckligt effektiva. Det är oerhört väsentligt att mäta konkreta effekter av socialstyrelsens mÃ¥l för att kunna fÃ¥ ett bästa resultat. FrÃ¥gan är bara vem som ska mäta dem, och hur? Ska det vara missbrukaren eller socialstyrelsen själva, missbrukarens familj eller nÃ¥gon annan? Myndigheterna mÃ¥ste samarbeta mer med varandra och vara bättre pÃ¥ att informera allmänheten om alkoholism, framförallt för unga människor som är sÃ¥ lättpÃ¥verkade. Det här är inte bara ett ansvar som socialstyrelsen skall ta pÃ¥ sig enligt mig. Alla i samhället ansvarar för dem som lever i den.
12/5/2019 0 Comments Reflective Report Essay Example | Topics and Well Written Essays - 750 words - 1 Jeanne d'Arc, commonly known as Joan of Arc , is the national heroine of France. Born in 1412
she was raised as a religious French peasant in Domrémy, in eastern France. Joan of Arc is famed for her input in several victories during the Hundred Years War, which actually lasted 116 years, and the coronation of King Charles VII. At the young age of twelve years old Joan first encountered the heavenly "voices" sent by Saint Michael, Saint Catherine, and Saint Margaret. The "voices" told her to drive out the English and help the Dauphin, soon to be Charles VII of France, to Reims to his coronation. Joan convinced Robert de Baudricourt that she was sent by god to save France. Baudricourt was skeptical, but her persistence gradually made an impression on him. On 17 February she announced a great defeat which had befallen the French arms outside Orléans (the Battle of the Herrings). As this statement was officially confirmed a few days later, her cause gained ground. At the battle of Orleans in May 1429, Joan led the troops to a miraculous victory over the English. She continued fighting the enemy in other locations along the Loire. Fear of troops under her leadership was so formidable that when she approached Lord Talbot's army at Patay, most of the English troops and Commander Sir John Fastolfe fled the battlefield. Fastolfe was later stripped of his Order of the Garter for this act of cowardice. Although Lord Talbot stood his ground, he lost the battle and was captured along with a hundred English noblemen and lost 1800 of his soldiers. Charles VII was crowned king of France on July 17, 1429 in Reims Cathedral. At the coronation, Joan was given a place of honor next to the king. One year later she was captured by the Burgundians while defending Compiegne near Paris and was sold to the English. The English handed her over to the ecclesiastical court at Rouen led by Pierre Cauchon to be tried for witchcraft and heresy. Much was made of her wearing male clothing. She was told that for a woman to wear men's clothing was a crime against God. Her determination to continue wearing it (because her voices hadn't yet told |